Sida 274
274
stockholm. v k steb as och upsala.
med mig pä ångbåten ifrån Upsala, ty, ser du, man får allting med ångbåtarna nu för tidén.
tyrén. Följde med dig? — Omöjligt 1 wigilandër. Omöjligt, säger du! — Jo, det kostade mig, min själ, mina modiga tio riksdaler banko för biljetter och traktering.
tyrén. Nå, hvad tänker du göra af henne? wigilandër. Ja, se det begriper jag inte! Jag har funderat på att skaffa henne plats som guvernant eller husmamsell i något hyggligt hus. Ingen fara emellertid för henne. Min kända ridderlighet är hennes enda skydd, och hon behöfver nu för närvarande inte något annat. Pro-centare har jag lurat i mina dar; mina principaler är jag inte heller så noga med, i fall jag inte på annat sätt kan få ut min rätt; att besegra och triumfera öfver våra koketta damer, ligger just i mitt fack, det; men en ung, vacker och lidande qvinna, som helt och hållet förtror sig åt ens vård —- nej, aldrig, min bror! Det värsta är, att jag kanske blir tvungen att gifta mig henne. Gud trösta mig, fattig, syndig menniska!
tyrén. Nå, har du då inte ett godt råd att ge mig? > wigilandër. Gör du som jag: far till Upsala och enlevera din suckande sköna!
tyrén. Men om Tegelmark förlofvar och gifter sig med henne?
wigilandër. Gör ingenting: enlevera henne i alla fall! Det der brukas öfverallt här i verlden med mycken fördel.
Fjerde scenen.
DE FÖRRE. WILHELMINA.
Wilhelmina (springande till Wigilandër). Gud nåda mig! Jag är den olyckligaste på jorden!
wigilandër. Hur är det fatt, min sötaste Mina? Wilhelmina. Jag förmår inte mer... Stöd mig! wigilandër (stödjande henne). Med ofantligt mycket nöje! Wilhelmina. Jag stod utanför Winters konditori här bredvid, medan jag väntade på dig, då jag hastigt får höra mitt namn nämnas bakom mig. Jag vänder mig om och får se min morbrors hufvud 1
Källa: Project Runeberg ·
