Sida 275
första. akten. 2S1
wiGiLANDER. Hvad tusan, är han i Stockholm? Wilhelmina. Ja, jag är förlorad . . . stöd migl wiGiLANDER (leder henne till en stol). Var så god och stöd dig på den här lilla beqvämliga möbeln. — Var han ensam ?
Wilhelmina. Nej, min kusin Charlotte var med. tyrén.. Mamsell Charlotte! (Stödjer sig på JVigilander.) Ack, min vän!
wiGiLANDER (förande Tyrén till en annan stol). Stöd dig på den här möbeln, bror söta!
Wilhelmina. Morbror tog mig i'armen för att qvarhålla mig, men jag slet mig ifrån honom och skyndade hit opp.
tyrén (som sprungit till fönstret). Ack, min bror, det är hon!
wigilander. Hvilken hon?
Wilhelmina (som äfven skyndat till fönstret). Det är han! wigilander. Hvilken han?
Wilhelmina. Morbror och Charlotte! ... De komma hit! wigilander. Tunnor tusan! (Tager Wilhelmina vid handen och för henne till ena sidodörren.) Fort in i den här kammaren!
tyrén. Omöjligt, fru Winger är der inne! wigilander (leder Wilhelmina till andra sidodörren). Nå, här då!
tyrén. Nej, för all del, der är min rival! wigilander. Finns det då ingenting att gömma henne uti? Ett fodral, en ask, en fingerborg eller. . . tyrén. Jag hör dem i trappan!
wigilander (för Wilhelmina bakom kontrabasen). Göm dig i den här basfiolen då!
Wilhelmina (kryper in i basfiolen). Det här öfverlefver jag aldrig!
Femte scenen.
DE FÖRRE. CHARLOTTE. BARKMEIJER.
HARKMEijER (häftigt). Var inte rädd, mitt barn! — Är fabrikör Appellind hemma?
wigilander. Nej, min herre.
Charlotte (igenkänner Tyrén). Herr Tyrén!
Källa: Project Runeberg ·
