Sida 278
278.
stockholm, vesterås och upsala.
brukspatron Tegelmark och mamsell Barkmeijer». (Skrattar och vänder sig till Wigilander.) Hvad är det der för ett fruntimmer? Känner min kusin henne?
wigiländer. Om han känner henne? Åt brukspatron kan jag väl säga det. (Hviskar Tegelmark i oral.)
tegelmark. Aha, je suis begriper — den filuren! (Hälsar på Charlotte.) Hur står det till, min lilla beskedliga? (Skrattar.) Hi, hi, hi!
Charlotte. Min herre!
tegelmark. Åh, inte är det värdt att rodna för det, min lilla docka; min kusin har smak, märker jag.
wigilander (till Tegelniark). Men, för tusan, det är ju en hemlighet; inte går det an!
tegelmark. Ah, det var sant, det; jag vill reparera skadan. (Till Charlotte.) Förlåt mig, min sötaste mamsell, men min kusin, den maruffeln, har inte nämt något för mig om sin lilla kusin. Har han valt mig en lika vacker hustru, som han (bockar sig) valt sig en älskarinna, så stannar jag i stor förbindelse hos honom. (Afsides.) Man kan allt vara gentil om det gäller.
Charlotte. Hur vågar herrn tilltala mig på det sättet?
wigilander (afsides). Det går bra! tegelmark. Men jag begriper inte min kusin . . . wigilander. Herrn reser till Upsala med Upland? tegelmark. Ja, det är första gången jag far på ång-fartyg.
wigilander. För första gången?
tegelmark. Ja, men jag fruktar att jag kommer för sent; jag begriper inte att min kusin . . . wigilander (skriker). Ah! alla. Hvad är det? tegelmark. Jag tror herrn suckade? wigilander. Ja, jag brukar alltid sucka på det viset. (Till Tyrén.) Jag har lust att ta honom med mig till Vesterås i stället. Vestmanland går på samma timme.
tyrén (till Wigilander). Men hvad tänker du på? wigilander. Låt mig hållas bara. (Till Tegelmark.) Jag reser också till Upsala, och jag tillbjuder herr brukspatron mitt sällskap. Jag är bekant med rådman Barkmeijer och ska ha den äran presentera herrn i huset.
tegelmark, Det var skönt; jag kan inte önska bättre!
Källa: Project Runeberg ·
