Sida 279
första. akten.
2S1
wiGiLANDER.. Men det är ingen tid att förlora; det återstår knappast en halftimme.
tegelmark. Min kusin får skylla sig sjelf; jag skyndar genast in och lagar mina saker i ordning. (Visandepå Wilhelmina.) ‡Hvem är det der fruntimret, der? wigilander. Det är — det är min fru! tegelmark. Och hvem är min herre sjelf då? wigilander. Mitt namn är Wigilander, handelsexpedit med rang, heder och värdighet af grosshandlare; men för all del skynda sig, herr brukspatron !
tegelmark. På ögonblicket är jag färdig! (Går in i sidorummet.)
Åttonde scenen-
DE FÖRRE (utom Tegelmark).
Charlotte. Aldrig skall jag ta till man den afskyvärda menniskan!
wigilander. Det vore ju den största olycka i verlden! tyrén. Men är du galen som för honom till Vesterås! wigilander. Är det då klokare, att jag för din rival till Upsala?
tyrén. Men när du väl, fått honom till Vesterås? wigilander. Kastar jag mig på en bondkärra ■ och reser hit igen, medan han är och beser stadens märkvärdigheter.
tyrén. Men du vet väl att morbror och fru Winger också i dag resa till Vesterås?
wigilander. De resa landvägen; inga skrupler mer, jag tar allt på mig.
tyrén (till Charlotte). Ack, mamsell, vågar jag ändtligen hoppas att midt i det töcken, som omger oss, i er få skåda mitt lifs ledstjerna?
Charlotte. Men om pappa inte tillåter det? wigilander. Så tag då i Guds namn herr Tegelmark då!
Charlotte. Förr kastar jag mig i dödens armar! wigilander. Man kastar sig inte i dödens armar, när man har en trogen älskares farnn att trösta sig uti,
Källa: Project Runeberg ·
