Sida 280
280.
stockholm, vesterås och upsala.
tyrén. Så afsäger jag mig då mitt ljufva hopp! Gå, förena sig med en annan, mamsell; jag är inte den förste som blir ett offer för en gäckad kärlek.
Charlotte. Nej, nej, så får det inte vara!
wigilander. Bravo, min söta mamsell! Tag exempel af sin vackra kusin. (Fattar Wilhelmina vid handen).
Charlotte (till lyrin). Låt oss hoppas allt af framtiden ! Tro mig, jag är inte känslolös för en hederlig mans kärlek.
Wilhelmina (ser ut genom fönstret). Ack, min Gud, der kommer morbror tillbaka!
Charlotte. Pappa?
wigilander. Så för tusan! (Leder Wilhelmina til! den kammare, der Tegelmark är.) Fort in till brukspatron! — Uppehåll honom der till dess jag säger till! (Wilhelmina går in i kammaren, hvarefter Wigilander läser dörren och stoppar nyckeln i sin ficka.)
Nionde scenen.
DE FÖRRE. BARKMEIJER. APPELLIND. FRU WINGER (från sidorummet).
appellind (till Barkmeijer). Det var en angenäm öfverraskning att se farbror i Stockholm!
barkmeijer. Jag är alldeles förstörd! Jag har inte förut sprungit så rysligt i mina dar, om jag undantar den tiden, då jag vigilerade för rådmansembetet i Upsala.
appellind. Sätt sig, för all del, bästa farbror!
Charlotte. Stackars goda pappa! Hvad pappa är varm!
appellind. Oändligt välkommen, mamsell Charlotte!
barkmeijer (sätter sig). Charlotte var just med mig, när jag upptäckte rymmerskan; om jag bara kunde få tag i den uslingen som bortröfvat henne!
wigilander (afsides). Det der låter som det skulle gälla mig!
fru winger. Herr rådman har rätt!. Den karl, som enleverar ett fruntimmer, borde schavottera!
wigilander (afsides). Ja så, den der ska lägga lök på l.ixen 1
Källa: Project Runeberg ·
