Sida 281
första. akten.
2S1
appellind (till Barkmeijer). Jag tror jag inte talt om än, att min kusin Tegelmark nyss kommit till sta'n, för att bege sig af till Upsala. Nu behöfver han inte resa.
barkmeijer (reser sig). Min blifvande måg också häri Det var ypperligt!
appellind. Han är der i kammaren för att klä' om sig. (Närmar sig sidodörren).
tyrén (till Wigilandër). Allt är förloradt! wigilandër (till Tyrén). Var trankil; jag har nyckeln, jag! tyrén. (till Appellind). Goda morbror; det är på det sättet, att. . .
appellind. Hvad för slag?
wigilandër (till Appellind). Brukspatron Tegelmark gaf sig inte tid att vänta pä herr fabrikörn, utan skyndade nyss ut för att gå ombord på ångbåten till Upsala — det var ju så, Tyrén?
tyrén. Ja, visst var det så; jag gjorde allt för att hindra honom, men det stod inte till! appellind. Det är inte möjligt!
wigilandër. Jo, han gick lifslefvande ut genom dörren der.
appellind (ser på sin Mocka). Det fattas en qvart innan ångbåten far. (Till Tyrén.) Skynda dig ner till Riddarholmen och för honom genast hit.
tyrén. Ja, på ögonblicket! (Skyndar ut.)
Tionde scenen.
DE FÖRR I- (utom Tyrén)
barkmeijer. Det vore dumt, om han skulle komma till Upsala, medan vi ä' i Stockholm.
appellind. Jag skulle inte tro det; Tyrén får nog tag i honom.
fru winger. Han måtte ha ett lågande hjerta, den älskaren.
wigilandër. Frun tycker om lågande hjertan; det gi r jag också.
barkmeijer. Min herr måg ska ju vara en ung, ordentlig man, med många förtjenster.
appellind. Ja, det enda som fattas honom är kanske något förstånd; men för öfrigt så , . ,
Källa: Project Runeberg ·
