Sida 282
282.
stockholm, vesterås och upsala.
barkmei|er. Ja, inte behöfver man. mycket förstånd för att bli en bra äkta man.
wigii.ander. Ganska sant, och så riskerar man aldrig att förlora förståndet, hvilket anses för det olyckligaste här i verlden.
appellind. Men jag undrar just, om han inte skrifvit några ord till mig, innan han begaf sig af? Jag vill se efter. (Går till sidodörren.)
Charlotte (skriker till). Ack, min Gud! fru winger (till Charlotte) För Guds skull, hvad är det?
Charlotte. Ingenting!
fru winger. Jag tyckte mamsell ropade till? Charlotte. Jag? — Nej, det tyckte jag inte. wigilander. Ja, inte jag heller.
appellind (som trefvar på dörren). Jag begriper inte hvem som tagit nyckeln ur dörren.
wigilander. Nyckeln? Den lemnade brukspatron till Tyrén, innan han gick.
Elfte scenen.
DE FÖRRE. TYRÉN.
tyrén. Det var omöjligt att få rätt på honom! appellind. Tog du nyckeln till dörren der? tyrén. Nyckeln? Hvilken nyckel? wigilander (till Tyrén). Håller vad att du tappat bort nyckeln 1
tyrén (känner i sina fickor). Jag begriper inte — jag tyckte jag gömde den så väl -— det var märkvärdigt! Charlotte (afsides). Kors, hvad de kunna narras! appellind (till Tyrén). Din slarfver! Det var skada på en så bra nyckel. Jag undrar om inte någon af de andra tar upp dörren. (Går till andra dörren, tar ur nyckeln och försöker med den på den förra.)
tyrén (till Wigilander). Ingen fara; låset är säkert! barkmeijer (till fru Winger). Frun är gammal bekant till Appellind?
fru winger. Ja, ända se'n barndomen1; vi ä' uppfostrade tillsammans. Också är det jag, som gifter bort
Källa: Project Runeberg ·
