Sida 283
första. akten.
2S1
honom, och det är inte utan sin lilla uppoffring, det, å min sida, ty förut var det annorlunda.
(Gnolar.) »Jag minns den ljufva tiden, Jag minns den som i går».
barkmeijer. Frun skulle kunna göra mig en tjenst. fru winger. Vill herr rådman också gifta sig? barkmeijer. Kommer aldrig i fråga. Jag hade nog deraf i mitt förra gifte; men jag måste på några ögonblick anförtro min dotter i fruns vård, för jag ska bestämdt ut och ha reda på den nedrige förförarn, som rymt bort med min systerdotter!
wigilander (till Barkmeijer). Herre! barkmeijer. Herre! wigilander. Spelar herr rådman fiol? barkmeijer. Ar herrn galen? — Om jag bara visste, hvar han uppehåller sig, den bofven! wigilander. Herre! barkmeijer. Herre!
wigilander. Kanske herr rådman blåser trumpet i stället?
barkmeijer. Tror herrn jag är någon håboist? Jag undrar just hvar hon uppehåller sig, den rymmerskan!
appellind. Tänk om den galningen nu reser med ångbåten; ursäkta, mitt herrskap, men jag får lof att sjelf gå ner till Riddarholmen, innan det blir för sent.
wigilander. Om herr fabrikören tillåter, så vill jag åtaga mig denna kommission; jag lofvar att hemta hit honom, så framt han inte kan flyga, hvilket väl gerna inte är möjligt för en tegelbruksegare.
appellind. Jag tackar på det förbindligaste! Mitt herrskap, det är ledsamt, att jag sjelf nu måste resa till Vesterås; men min systerson der får göra les honneurs i mitt ställe. — Frukosten kallnar; den är på ungkarlsvis; men ni får hålla till godo med hvad huset förmår.
Sång N:o 3.
Mel.: »Malins milda öga», af 1. Dannstrüin.
appellind.
Låt oss frukostera, Emot oss buteljer le, Portvin och madera,
Källa: Project Runeberg ·
