Sida 310
310
STOCKHOLM, VK8TKKÄS OCH UPSALA.
Andra scenen.
WIGILANDER. TYRÉN. CHARLOTTE. {Alla tre inkomma från samma sida.)
wigilander. Om det funnes någon priskurant på vän-skapstjenster, så vore ni mig mycket skyldiga, mitt herrskap. I förgår for jag för er skull till Vesterås för att ställa till ett spektakel, som slutade till och med med en jordbäfning; i går sönderbråkad på en bondkärra mellan Vesterås och Upsala för att leta rätt på Wilhelmina, som jag för er skull förlorat; jag finner er, men inte henne, och nu blir det slutligen jag, som i dag får uppbära den storm, som väntar oss med ångbåten.
Charlotte. Men om pappa inte kommer med ångbåten i dag? Han springer kanske genom hela Stockholm för att söka mig, utan att veta att jag rest hem. Jag ångrar nästan att jag inte stannade qvar i Stockholm.
tyrén. Älskade Charlotte! Han kan omöjligen bli ond öfver att du genast reste hem; han tog ju inte en gång afsked af dig, innan han for till Vesterås; så ifrig var han i sin jagt efter din kusin.
wigilander. Stackars min Wilhelmina! Hvad hon grät bittert, när den obarmhertige morbrodern slet henne ifrån mig, och jag. . . Hvarför känner jag nu först har dyrbar hon är för mig? Men så är det här i verlden; så länge man är säker om att ega det goda, är man likgiltig och kall för detsamma; men är man väl i fara att för alltid förlora det, då — då först känner man dess värde. Ja, nu älskar jag henne så, att jag skulle rodna ända opp öfver öronen, om mina gamla rummelbröder såge mig i detta ögonblick.
tyrén. Men, min bror, du har ju inte förlorat henne än, och inte ska du heller göra det. Blir allting först väl mellan söta far och oss, så ska vi göra allt för din lycka.
Charlotte. Ja, vi ska aldrig glömma hvad vi äro skyldiga den'som gjort så mycket för oss som herr Wigilander. Allt ska bli godt igen, det är jag säker om. I förgår var det herrn som tröstade oss; i dag är det vår pligt att visa vår tacksamhet derför.
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·

















































