Sida 311
tkkdjk akten.
311
Såna N:o 10. f»
Mel.: »Jag är så glad i dag» af A. F. Lindblad.
charlotte.
Nog kommer lyckans dag
Med tjusning och behag,
Ty hoppets stjerna
Strålar så gerna,
Blott själen ej är svag;
Men om från stormande haf
Molnén vingarna höja,
Vilja i öppnande graf
Tingen och känslorna böja,
Och himmelen blå
Blir kulen och dyster och grå,
Men bör man förtvifla då?
Bör menskan förtvifla då?
Nej, solen ska slutligt rå
Och himlen bli åter blå.
Nog kommer lyckans dag m. m.
wigilandër. Jag tackar på det hjertligaste för de välmenande trösteorden; men moln, blixt och jordbäfning äro på långt när inte så fruktansvärda som menniskan, när hon riktigt sätter sig till, i synnerhet om menniskan är garfvare och rådman i Upsala. Den som är van att tukta och bereda en oxes hud, hvad frågar den efter en menniskas skinn? (Fyra skott köras utom teatern, jemte studentmarschen »Friskt slår vårt hjertan m. m.)
tyrén. Nu ha vi ångbåten här!
wigilandër. Nu gäller det, milt herrskap! (Ångbåten, med många passagerare, synes på Fyrisån, inkommande från venstra sidan och ilande ut åt den högra. Studenterna följa utefter stranden, sjungande nyssnämda marsch.)
en röst från ångbåten (under det ångbåten passerar förbi). Stopp maskin! — Back!
wigilandër. Låt mig nu, som öfverenskommet är, passa på gubben när han kommit i land, och håll ni er under tiden i grannskapet färdiga att komma fram när tider är.
tyrén. Kom, Charlotte, och låt vår vän styra för resten. (Bjuder Charlotte armen, hvarefter de gå.)
På sidan nämns Adolf Lindblad
Källa: Project Runeberg · ·

















































