Sida 362
362
låkakkn.
undrar de vackra bladen, men inte för hon dem gerna till näsan.
lovander (till Rudoif). Hon är charmantl Har du talat med henne om mig? Hvad säger hon om mig?
rudorf. Hon är förtjust i dig, liksom de andra damerna; men du är väl försigtig? Visa henne sä mycken uppmärksamhet du kan, men nämn inte ett ord om din ömma låga innan — du förstår väl?
lovander. Var säker på detl — Nå, jag har ju hållit mitt ord annars?
rudorf. Jag tackar dig. Hvad sade tanten, när du berättade för henne den der historien om min vinst på lotteriet?
lovander. Hon blef inte litet storögd, må du tro. rudorf. Hör du, har du hört, att den der muntergöken von Döhlen skall ha en fästmö i Skåne, en i Småland, ja en i nästan hvarje landskap? En riktig Ivar Vidfamne, eller hur?
lovander. Då har han rest hit för att få sig en i Stockholm också. Det var en vindböjtel! (Skrattar.)
rudorf. Alla jag talt om det för, ha kunnat skratta sig till döds deråt; det är inte värdt att hålla på den historien, tycker jag!
lovander. Det måste jag genast tala om för fruarna, som hålla på att somna derute. (Skyndar ut.)
rudorf. Sagan är bra — faller alltid på något ställe i god jord.
schalen (till Hillman). Det angår mig inte, bror, men nog tycker jag du kunde be din kära fästmö vara något för-sigtigare. Det är bara af oförstånd, det förstås, men förbanna mig jag tålde så'nt der slams, och många af dina vänner undra på, att du har så godt tålamod.
hillman (för sig sjelf). Äfven han har märkt detl Nej, jag uthärdar inte längre. (Till Schalen.) Du menar väl, och jag tackar dig för det, men jag skulle ännu mer tacka mina vänner, om de lemnade mina enskilda angelägenheter i ro.
schalen (slött). Tjenare!
fru möllner (till Hillman). Om du tror det går an, så obligera mamsell Fundin och herr Günther att hedra min societet med en liten sång.
Källa: Project Runeberg ·
