Sida 413
första akten.
413
job. Så var det; min lilla systerdotter var bara tre qvarter lång, men nu är hon en hel jungfru.
westerqvist. Ja, Mathilda, vi ha att tacka din morbror för mycket. Om du visste hur god han är emot oss och hur väl han vill oss alla.
job. Jag ber tusen gånger —• är det så, så är det så mycket bättre. Nog är viljan god, men — •
westerqvist. Vi ska lefva tillsammans ett lyckligt lif och aldrig skiljas från hvarandra.
job. Det är jag mycket belåten med! (Afsides.) Ty, fan kölhala mej, jag annars vet hvad jag ska taga mej till.
westerqvist. Vördade morbror — tillåt att jag begagnar detta ljufva namn —■ denna dag är den lyckligaste i mitt lif ■— jag har nyss af Mathildas vördade far erhållit löftet om hennes hand.
mathilda (till sin fm). Ack, pappa! Är det inte en dröm ?
kummellund (något förlägen). Visserligen har jag lofvat tänka på saken — men — men —■
westerqvist. Det återstår oss bara morbrors välsignelse. job. Jag ber tusen gånger. Kan jag tjena med så litet, så alltför gerna, men —
westerqvist. Ack, det är blott rågan på hvad ni redan gjort för oss!
job. Hvad är det som jag gjort? westerqvist. Ni söker för verlden dölja edra välgerningar, ädelmodige man, men vår tacksamhet skall tillintetgöra edra försök. Dessa femtio tusen piaster, som ni anslagit åt Mathilda på hennes bröllopsdag,, kallar ni det för inte?
kummellund, rosennase och mathilda (pä en gång). Femtio tusen!
job (förvånad). Femtio tusen! Har jag gifvit bort femtio tusen? (Afsides.) Nå, det är väl då inte underligt, om jag är alldeles pank sjelf; det har jag för mitt goda hjerta. (Högt.) Men ä' ni då alla tokiga? Vill ni drifva gäck med en fattig stackare?
westerqvist. Kom hit, Mathilda; låt oss tillsammans omfamna vår morbror och tvinga honom att emottaga den tacksamhet han försmår. (Omfamnar Job.)
mathilda. Måtte vi alltid bli värdiga morbrors kärlek! (Omfamnar Job.)
Källa: Project Runeberg ·
