Sida 412
412
kika mobbbob.
job. Hur ska det kunna hända? Jag har aldrig varit så lycklig och haft något att förlora.
herrn (skrattande). Åh ja, för herrar plantageegare i Vestindien betyder förlusten af ett och annat fartyg ingenting; annat är det hos oss.
job (afsides). Det är alldeles obegripligt det häri Alla äro så höfliga mot mej — jag är något ovan vid det, jag.
westerqvist (till Kummellund). Han spelar ju sin roll bra. Skulle man kunna tro, att en millionär gömmer sig under den der kavajen?
kummellund. Hm! Hm! Den som är något skarpsynt luras ej så lätt.
rosennase (till Job). Har herr Kurk mycket med tobak? job. Om jag har tobak? Det går jag aldrig utan. (Upptager en tobaksrulle och presenterar den för Rosennase.) Ska det vara, så säg inte nej.
rosennase (tager emot rullen). Hur ljuft att blott få se ett enda alster från Amerikas fria och lyckliga jord!
job (afsides). Som köpes i Strömbergs bod vid Nybrohamnen.
rosennase. Jag skall förvara det bland mina blommor och souvenirer. (Stoppar rullen i barmen.) Det är ju mycket papegojor i Amerika —• de tala väl alla lefvande språk, och de bli ju alltid mycket gamla?
job. Ja, om de få lefva mycket länge. rosennase. Ack, hvad jag alltid önskat att få mig en papegoja!
job (till Kummellund). Herr svåger är bra god emot mej — jag har slitit mycket ondt i mina dar, men man får dyrt plikta för sina ungdomssynder — fattigdom och elände ha blifvit mitt straff.
kummellund. Ack, min bästa svåger! Fattigdomen är ingen skam.
westerqvist (lägger handen på Jobs axel). Stackars man, som är så fattig! (Vrider sig om på klacken, skrattande.)
kummellund. Alla menniskor kunna icke vara rika. (Skrattar.)
job (för sig). Jag tror de skratta åt mej. Jag börjar känna igen mina slägtingar.
mathilda (till Job). Hvad det var roligt för oss alla att få morbror till Sverige. Jag var så liten, när morbror for hemifrån.
Källa: Project Runeberg ·
