Tillbaka Read Runeberg

Teaterstycken 1

Originalsida 451
Originalsida 451
Originalsida 450
Originalsida 451
450–451

Sida 451

JCN FÖDELSEDAG PÅ GÄLDSTUGAN.

451

Femte scenen.

ENGEL och PUNKT.

punkt (öppnande donen). Stig pä, min herre, och var som ni vore hemma häri

engel. Ich danke! (Framträder myckel svårmodig och med korslagda armar.)

punkt (för sig sjelf). Han är tysk och förstår inte ett ord svenska; lyckligtvis känner jag något till språket. (.Hostar och närmar sig Engel) Wohl ankommen, mein herr, — vara tysk — kan ni döjts sprecken — aber •—- oder -—• dass — sitse neder, sitse neder!

engel (gör en gest ål dörren). Gehel punkt. Ja, ja •— ich gehen allerede. (För sig.) Han grinar åtminstone på svenska. (Går)

Sjette scenen.

ENGEL (aliena, kastande sig på en stol).

Så'n fördömd händelse! Ar det här målet för ynglingens drömmar! (Stiger upp.) Det är hårdt, det är omenskligt, att beröfva en friheten, när man som bäst kunde begagna den! — Och hvarför? — För det man inte kan betala några lumpna riksdaler 1 — Ar det då någonting så ovanligt och himmelsskriande att man inte kan betala sina skulder?... Det är ju inte annat än en medfödd svaghetssynd som går ifrån slägte till slägte! — Hvad skulle Rosalie säga, om hon visste det här? — Gud, hvad jag är olycklig!

Sjunde scenen.

ENGEL. DARDANELL (insmygande från sidorummet).

dardanell (efter att en stund hafva betraktat Engel). Der ha vi vår utlänning. Min herre — habe die Ehre!

engel (spritter till). Wass ist dass? — Fan anamma, att jag inte kan fä vara i fred!

Källa: Project Runeberg ·