Sida 60
60
PO 8ITIV HATABEN.
Nionde scenen.
DE FÖRRE, von SPARCH (sticker hufvudet in genom dön en).
sparch. Hvar är gubben? marié. Pappa sofver middag, herr löjtnant. tevander. O, att han ville sofva till domedag! sparch (kommer in). Nå, hur är det fatt? Jag läser Jerusalems jämmerliga förstöring i era ansigten. Hvad tog artikeln för skruf?
tevander (visar Sparch pipan). Se der min belöning. — Du bör ha hälften af arvodet — fast — tag alltihop, om du har lust.
sparch (tarpipan). Och den der fick du - skaftet med? tevander. Ja, alltsammans, och en korg att lägga den uti till på köpet.
sparch. Begära en ung vacker flicka till hustru —
och få en gammal porslinspipa — det är hårdt--- men
rättvist.
tevander och marié (på samma gäng). Rättvist? sparch. Rättvist, ja — när han bär sig dumt åt. Du hade väl kunnat åtnöja dig med pipan — till att börja med åtminstone, så hade tobaken nog kommit efter. (Till Marié.) Förlåt, mamsell, bilden är väl något stark, men det kan jag inte hjelpa.
tevander och marié (på samma gång). Nå, hur skulle vi ha gjort då?
sparch. Ingenting, mitt herrskap, ingenting. Tro mig, det gifves menniskor här i verlden, som skulle göra obeskrifligt mycket, om de gjorde ingenting. Men de •— de vilja ett tu tre hoppa upp till himlen, men hoppa i stället i galig tunna, och det är just det dumma i saken.
marié. Hade det inte skett nu, så hade det skett en annan gång. Jag är bestämd att bli ett offer för min fars hårdhet.
tevander. Så länge Knäcksell, den uslingen, lefver, finnes det inte minsta hopp. —- Jag hade lust att strypa honom!
Källa: Project Runeberg ·
