Sida 70
70
positivhat aben.
sparch. Nog mins jag honom, ja — bror hade en vacker röst, vill jag minnas.
knäcksell. Ja, gubevars — jag var med på alla liksånger och satt upp nummerna i kyrkan hvar söndag.
sparch. Det var inte allom gifvet, det — mins du (sjungande) cdefgahc.
knäcksell. Och baklänges med, om det kniper — (sjungande) chagfedc.
sparch (och de öfriga herrarne). Bravo! knäcksell. Vänta, vänta, —cedfegfaghac. sparch. Ar du galen, menniska, som inte gifvit dig till Kungliga teatern?
knäcksell. Nu komma triolerna —; det ska gå fortare, det, — cdedefefgfgagahc.
sparch. Bravo 1 — Talar jag vid dig, så är du kapabel att sjunga en hel aria ar någon af våra moderna operor — ur Lucie, till exempel.
knäcksell (allt mera drucken). Det är säkert, det, som två gånger två är tre. (Hostar.) Jag har litet ondt i. bröstet —- vänta nu.
(Sjunger.) »Kärleks — rena — milda — låga.»
(Elfvatntningen höres.) sparch (till sina kamratei). Det tutar elfva — bravo!
knäcksell. »Högsta fröjd — och högsta — plåga.»
sparch (till andre kyparn). Stäng källarn nu.
knäcksell. »Kunde — jag blott hoppas — våga Att få lyssna till — din röst.»
(Medan Knäcksell sjunger, hvarunder elfvatntningen fortfar, nalkas de qvarUifne gästerna och ställa sig omkring det hord. hvarvid von Sparh och Knäcksell sitta. När Knäcksell slutat fjerde raden, ropa:)
alla. Bravo! (Klappande händerna.) sparch (reser sig från bordet med ett glas i handen). Mina herrar! Fatten era glas! Det torde ej vara en hemlighet för de flesta bland eder, att min vän KnäckseH, som i afton roat oss alla, snart tänker bli sin egen medborgare i staten, eller, med andra ord, stå på egna fötter. Mina herrar! Vi önsfoi
Källa: Project Runeberg ·
