Tillbaka Read Runeberg

Teaterstycken 1

Originalsida 71
Originalsida 71
Originalsida 70
Originalsida 71
70–71

Sida 71

f.jëüde aktjcn.

71

honom välgång på den ofta slippriga bana han valt och innesluta i denna skål hans fästmös, mamsell Propps, och hans svärfars, källarmästar Propps, under förmodan att herrar sångare behagade med sina vackra stämmor besegla densamma.

Kör.

»Fröjd i hjertan och pokaler» etc.

knäcksell (som vid talets början stigit upp från stolen, röjer mycken osäkerhet i benen). Jag — ä — förtjust — tjurföst, som man säjer —- öfver — öfver — — jag — ä rörd — mer än '— någon kan tro — jag ska söka — hålla mej oppe — både nu — och —• framledes — och hvad — skärsilt anbelangar min lilla fästmö, lilla Marie, ja

— så — så — så —• (utbrister högt) jag tackar allra ödmjukast! Mjukis, mjukis!

sparch (fattar Knäckseils hand). Behöfs inte, min bror

— det är ju roligt, det här, eller hvad tycker du sjelf? •— Vi äro nu ensamme — natten är till spillo gifven — hvad säger du, om vi skulle ta oss en liten dans på kalaset?

(En positivspelare med positiv tar plats nära fonden.)

knäcksell. En liten dans! — — Må så habsen då — jag är med om allt som är — tokigt, jag! (Gnolar på en dansmelodi.)

(Några af gästerna taga upp sina näsdukar och knyta dem på sina hufvuden.) 1

sparch (rycker servietlen från ett bord och fäster den på hans hufvud). Du skall bli min dam — minsann, ser du icke rätt söt ut som flicka —• se så, mitt herrskap!

knäcksell. Ha, ha, ha! Hi, hi, hi! Hoppsann! Jag är riktigt uppsluppen, som man säjer.

kyparn (afsides, sjungande). »Nu är han fast, nu är han fast.» (Springer ut.)

(Von Sparch klappar i händerna. Positivet spelar en fransäs, dansen börjar, hvaruti alla deltaga. Vid början af andra fransästuren, just under det Knäcksell är framme och figurerar, öppnas oförmodadt dörren och Propp jemte andre kyparn instörta.)

Källa: Project Runeberg ·