Sida 8
2. Brunos ungdom och klosterlif
på det grymmaste sätt på katolska kyrkans föranstaltande massor af olyckliga Valdenser, en from sekt, jämförlig med våra frireligiöse, hemma i Nord-Italien, men stadda på flykt för förföljelsen, som de dock ej lyckades undgå.
Sådan var den tid, under hvilken den unge Bruno växte upp. Ej under då, säger en af hans lefnadstecknare, om han sökte den ro undan tidens stormar, som klostrets alltid fridlysta murar lofvade. S:t Dominicus’ kloster i Napoli var en urgammal byggnad, hvars tjocka vallar sägas burit spår efter tio århundraden. Det var beläget på en hög kulle och lämnade från sin på kullens sluttning liggande trädgård en hänförande utsikt öfver den näjd, om hvilken ett italienskt ordspråk säger: “Se Napoli och dö sedan!“ därigenom antydande att någon härligare syn ej skulle finnas på jorden.
Mest här men äfven i andra kloster tillbragte nu Giordano Bruno tretton år under oafbrutna studier och klosteröfningar. Man vet, att han efter några år blef prästvigd och gjorde prästerlig tjänst på olika orter efter öfverordnades befallning. Detta synes dock ha varit mera tillfälligt. För det mesta dvaldes han i klostercellen, där han satt i sin gråa, grofva munkkåpa vid sina kära böcker. Han förvärfvade sig på detta sätt största delen af tidens vetande, och det är utan tvifvel riktigt, då han inför sina domare framdeles förklarade, på tillfrågan om han öfvat sig i svartkonster och trolldom, att den vetenskap, som möjligen skulle kunna räknas till sådant, nämligen stjärntydningen (astrologien, hvilken noga bör skiljas från astronomien, eller kunskapen om stjärnorna), var den enda vetenskap, som han ej studerat.
De skrifter, som han företrädesvis med flit läste, voro den grekiska och romerska forntidens. Han lefde med sin eldiga ande i den fria värld, som dessa forntidens skrifter öppnade för honom. Det är i själfva värket så, att den gamla tidens folk, i synnerhet grekerna, hunnit långt icke blott i yttre odling och förfining, utan äfven i tänkande öfver tillvarons stora frågor. Hos dem hade uppväxt en filosofi, hvars störste målsman är Platon, utgående ifrån naturliga grunder och sökande förklara allt efter förnuftets och tankens lagar. Efter kristendomens seger hade den grekiska filosofien till stor del (med undantag för Aristoteles) blifvit ringaktad och glömd, såsom varande
Källa: Project Runeberg ·