Sida 203
II. Kansliet
konungens närmaste förtrogne, men det vore resultatlöst att söka uppdela hans faktiska verksamhet efter dess kategorier och möjligen tillfoga nya, ty den verksamheten sträckte sig öfver hela statslifvet. På samma sätt tog ej heller hans dominerande betydenhet inom kansliet någonsin regelmässiga former.
I alla händelser var det tvifvelsutan erinringen af Göran Perssons ställning, som gick igen, då den efter Johans tronbestigning projekterade hofordningen upptog en öfverste secretarius med hänvisning till hvad som förut var i Sverige vanligt. Man tycktes i första rummet vilja anförtro honom de »hemliga» ärendena genom att göra honom till sekrete rådens specielle sekreterare. För öfrigt skulle det också åligga honom att förvara det kungliga sekretet och ansvara för dess användning. Däremot tyder intet på att man skulle hafva velat bestämdt upphöja honom öfver de öfriga sekreterarne och de andra kanslitjänstemännen.
Projektet ledde lika litet i denna punkt som i andra till någon praktisk påföljd. Någon öfverste secretarius med reglerad ställning förekommer icke under Johans regering. Det låg visserligen i sakens natur, att äfven nu en skillnad skulle göra sig gällande i de olika sekreterarnes personliga inflytande och betydenhet, och särskildt synes sekreteraren Johannes Henriksson hafva stått högt i konungens gunst. Men titeln öfverste secretarius blef ej heller för honom officiell, och hans öfvervägande inflytande stadgade sig aldrig till en fast, högre värdighet.
Det stora rådsförslaget till regeringsordning af 20 mars 1594, hvilket rätt omsorgsfullt behandlade kansliets förhållanden, upptog ej heller någon sådan värdighet. Den här omtalade regeringssekreteraren var endast en facksekreterare för en viss grupp af kansliärenden. Vid periodens slut hade således intet ledande sekreterareämbete kommit till stånd oaktadt de otvetydiga tendenserna i denna riktning.
Däremot började strax efter Eriks tronbestigning den
Källa: Project Runeberg ·