Sida 27
Dalarna
Nappid min beskied in fiendum wor, så fåid kumb atte. Jär ir jen man, sa glämer um släikt, ur atter i värda Quinfokäd hàfvà gäid framb och släids min modugum kallum, Kjört döm sa unda sig, slåtrad og dängt og fygt döm ä ryggåm. — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — ”Äd war ick alwar, ig öped id framb; id fåid wår hemma .“
Öfversättning.
Flickor och hustrur! hören hit! Låten vara nålen och rocken, Läggen bort skinförklädet strax med timben och halsduken och hufvudklädet; Tagen så på er en blårock och byxor och bössan på axlarna, Hatt och vantar, skinsäcken med mat, och svärdet vid sidan. Följens så åt, som en rad knektar, fram med modiga hjertan. Hjelpens åt, stån fast, sen stint ut, och huggen och skjuten, Nappen med besked fienden an, så fån J vända åter. Här ha‘n J en man, som glammar om slikt, hur fordom i verlden Qvinfolket gått fram och slagits med modiga karlar, Kört dem undan sig, slagit och huggit och förföljt dem på ryggen. — — — — — — — — — — — — — — — — — — — — Det var ej allvar, jag bekänner det för er; J fån vara hemma.
ELFDALN.
Denna, af höga berg både omgifna och genomskurna socken, är belägen i norr från Mora. Afståndet mellan de båda socknarnas kyrkor är nära 4 mil. Folket, som i utseende och bildning mycket liknar Moras allmoge, har dock i vissa sedvanor och äfven i sin drägt några egenheter som gifva anledning till den förmodan, att det i
Källa: Project Runeberg ·