Sida 165
Förord ...
tänder utgöra äfven en prydnadsartikel och bäras antingen i öronen eller uppträdda på ett snöre kring halsen.
Tatuering har förr varit ett allmänt bruk bland maorerna, men börjar mer och mer försvinna. Man får dock ännu se gubbar, som hafva ansiktet så fullsatt med allehanda mörkblå ringar och slingringar, att det icke finnes så stor fläck fri därifrån, att man kan få plats med en fingerspets. Kvinnorna tatueras först efter giftermålet och då endast på haka och läppar. Anledningen till dessa bestämmelser vid kvinnans tatuering får man kanske söka i det förhållande, att hon enligt forna lagar såsom ogift var stammens gemensamma tillhörighet. Sedan hon fått märket på hakan, behöfde hon icke underkasta sig någon annans vilja än sin mans. Bland männen hade hvarje stam sitt egna tatueringsmärke, och höfdingarna voro mest och prydligast tatuerade.
Maorerna voro förr skickliga träsnidare, och de konstnärligt utskurna bilderna framför deras rådhus och visthus-bodar lämna oss vackra prof på hvad de kunde åstadkomma i den vägen.
Maorerna hafva ett egendomligt sätt att gå till väga vid begrafvandet af sina döda, och bruket därvid är kanske det, som mest oförändradt bibehållit sig till nuvarande tider. När en person ligger på sitt yttersta, samlas hans anhöriga kring honom för att, om man så må säga, vagga honom in i den eviga sömnen medelst en allra minst för en döende angenäm eller välljudande sång. När släktingarna sålunda så godt som »sjungit ihjäl» den sjuke, bortföres liket till hafsstranden, där det utan ceremonier nedgräfves i sanden, och där får det kvarligga ett års tid. Då året gått till ända, uppgräfvas benen och skrapas väl rena, hvarefter de hopsamlas och bortföras till någon af de s. k. begrafningsgrot-torna, som ofta nog ligga många mil därifrån; och nu är det egentligen, som begrafningsfirandet, bestående i ett ymnigt förtärande af fläsk och potatis, äger rum. Dessa be-grafningsgrottor äro vanligen djupa bergsklyftor, belägna i de mest otillgängliga bygder, och anses för heliga. Hvarje plats, som är helig, är äfventyrlig att beträda, och ve den, som af nyfikenhet eller annan obehörig anledning söker intränga i dessa grottor! Skulle en maori få kännedom där-
Källa: Project Runeberg ·
