Sida 51
Förord ...
två skeden. Den första sträckan, från Michajlovsk till Kisil Arvat, lades år 1880—81, och fortsättningen, från Kisil Arvat till Samarkand, 1885—88. Den förstnämda anlades uteslutande för militära ändamål och användes under kriget för transport af trupper, ammunition och proviant från kusten till oasens början. I juni 1880 började general An-nenkoff det företag, som gjort hans namn så berömdt. Han anlade då Michajlovsk. Till en början inkvarterades manskapet i tält och jordkulor, sedermera i baracker. Det viktigaste, man därpå hade att göra, var uppställandet af tvenne ångmaskiner för framställande af dricksvatten genom destillation af hafsvattnet. Inom kort arbetade dessa vid stranden och lämnade 25 tusen ämbar vatten om dagen. De skulle också förse hela hären och dess hästar, Michajlovsk och dem, som skulle arbeta på linjen.
Därpå började anläggandet af järnvägen, hvars hela materiel fördes på ångbåtar från Astrakan och Baku till Michajlovsk.
Det första 20 talet km var svårast. Man hade här att bygga järnvägen öfver en ytterst ödslig mark af fin, torr sand, som ständigt var i rörelse. Sanddynerna, hvilka af de här förhärskande nordliga och nordostliga vindarna upptornades ända till 40 och 50 meters höjd, förändrade dagligen form och utseende, och för att få en fast grund att bygga på måste detta rörliga underlag på något sätt bindas. Genom att öfvergjuta sanden med hafsvatten och betäcka den med fuktig lera, lyckades man slutligen att fästa den. Därefter följde en lerhaltig stäpp och sedan åter en ny sandsträcka, dock utan flygsand. Först på 160 km af-stånd från hafvet påträffades en härlig källa. Banan fortsattes denna gång till Kisil Arvat.
Så förblef det till våren 1885, då Annenkoff fick i uppdrag att bygga vidare till Merv och Amu Darja. Nu måste man finna en bättre utgångspunkt och hamn än Michajlovsk, där vattnet var allt för grundt. Då drogs linjen omkr. 25 km längre mot väster till Usun Ada, där vattnet hade 3,6 m djup och således var tillräckligt för de flesta kaspiska ångbåtarna, hvilkas djupgående i allmänhet icke uppgår till fullt 3 m. I maj 1886 var hamnen färdig, och inom ett halft år uppväxte här en liflig liten stad. Nu
Källa: Project Runeberg ·
