Sida 53
Förord ...
stationen vid Amu Darja invigas redan i dee. 1886. Samtidigt gingo här tvenne ångbåtar af stapeln; den ena skulle trafikera nedre Amu Darja, den andra skulle gå uppför floden. Det är lätt att inse, hvilka stora fördelar härigenom vunnos. Med ångans tillhjälp hade Kaspiska hafvet blifvit förenadt med Aralsjön, och ryssarna behärskade nu den viktiga vattenvägen Amu Darja, hvars dal leder till de pass, som föra till Indien.
För järnvägen var Amu Darja däremot ett hinder, som icke utan svårighet kunde öfvervinnas. General An-nenkoff hade först tänkt bygga en ångfärja, som skulle uppehålla förbindelsen mellan de båda stränderna. Det tjänade nämligen till intet att bygga en dyrbar bro, ty inom hundra, ja, kanske femtio år skulle den stå på det torra, då floden förändrar sin bädd och förlägger denna allt längre mot öster. Slutligen gick man en medelväg och byggde en träbro, som i händelse af behof utan stora kostnader kan förlängas mot öster. Sedan kejsaren inköpt bukharisk mark, kunde skenorna utläggas genom emirens land redan på våren 1887. Arbetena fortskredo i samma ordning som hittills, och den 27 maj 1888 öppnades hela linjen i Samarkand med stora festligheter. Prydt med flaggor, rullade det första tåget in på den rikt smyckade stationen, där en oöfverskådlig människomassa med representanter för alla Europas och Asiens folk hade samlats vid militärmusikens toner.
Järnvägens oerhörda betydelse för Transkaspien, ja, för hela Centralasien, ligger i öppen dag. Kamelen, öknens skepp, på hvars rygg man förut med ofantlig tidsförlust forslat varorna hundratals mil genom öknar och stäpper, är nu i denna trakt till stor del öfverflödig. Handeln har uppblomstrat med en hastighet, som säkert öfverträffat general Annenkoffs djärfvaste förhoppningar, och från alla håll sträfva handelsvägarna fram till denna nya pulsåder.
Dess inflytande på de centralasiatiska folkens fredliga utveckling har icke varit mindre. Med förvåning sågo turk-merer, bukharer, perser och sarter de första lokomotiven rusa fram öfver stäpperna; de fingo genast gränslöst höga tankar om den hvite tsarens makt, som förmådde skapa dylika underverk. De kallade lokomotivet »djäfvulens dro-
Källa: Project Runeberg ·
