Sida 137
bergskedja, Sierra Nevada de Santa Marta. Det är en fritt liggande bergsgrupp, som uppstiger nästan omedelbart från kusten och hvars snötäckta topp lyser långt ut på hafvet och förtäljer för främlingen, att man också kan få se snö i det heta bältet; den är blott förvisad till en större höjd öfver hafvets yta än i var världsdel. Berget reser sig som en ö i det kringliggande sumpiga låglandet, och det var verkligen i en tidigare period skildt från fasta landet genom ett sund, som under tidernas lopp blifvit förvandladt till ett deltaland.
Vid soluppgången, innan skyar och solrök ha insvept de höga spetsarna, ser man från hafvet tydligt de täta skogarna vid Sierra Nevadas fot, däröfver i blånande dager de branta, farade bergsidorna, i bakgrunden de snötäckta topparna, som i solbelysningen få ett starkt rosenrödt skimmer. På södra sidan, dit passaden icke bringar nederbörd, har bergsgruppen nakna, ofruktbara sluttningar, hvilka med sina mångfärgade stenarter stråla i solen, som om hela berget stod i lågor. Den hemska prägel, som Sierra Nevada har, då man ser det från landsidan, har varit en väsentlig orsak därtill, att man hallit sig undan från denna trakt, hvars snötoppar hade väckt mången sjöfarares beundran; först år 1891 blef dess högsta topp bestigen; den når åtminstone 5,000 m höjd; 300 m under den högsta spetsen begynner den eviga snön.
Under färden uppför Magdalena se vi efter ett par dagars förlopp gräslandet vika för urskogen. Den utmärker sig icke sa mycket för trädens höjd som genom en oändlig mångfald af arter. Barrträd saknas alldeles i låglandet, löf-träden ha smärta stammar, som först högt upp utsända sina grenar. Palmerna äro i allmänhet ej så höga som skogens andra träd. Buskar och örter, så många som marken kan rymma, spira upp mellan de höga stammarnay kring hvilka parasiter och slingerväxter hopa sig. Sedd fran floden bildar en sådan skog öfverallt en mur af grönt längs stränderna, i dunklet bakom den gröna muren dölja sig skogens djur; man ser blott sällan puman och jaguaren, som ännu halla till i dessa skogar, till och med aporna komma ej ofta fram, ty ångfartygens buller har skrämt dem bort till skogens inre; däremot ser man många pape-
Källa: Project Runeberg ·
