Sida 26
utspändt trummskinn, när de torka. Så väl att bereda skinnen som att sträcka dem och sy dem är kvinnornas arbete. På midten af kaja-kens däck är ett hål nätt och jämt så stort, att karlen kan få ner sina ben och intaga sittande ställning; hans höfter utfylla hålet nästan helt och hållet. Det behöfs därför litet öfning till att med någorlunda lätthet kunna krypa i och ur en kajak. Hålet är omgifvet af kajakringen, som är gjord af en böjd träskifva* Denna står 3 till 3 V2 cm upp från kajakens däck. Hvarje fångstman gör vanligtvis sin kajak själf, och den afpassas till mannens storlek alldeles som en klädedräkt. En kajak till en grönländare af vanlig storlek är i Godthåbs omnejd vanligen omkring 5 V2 m lång, bredden på däcket är framför kajakringen, där den är bredast omkring 45 cm eller litet mera, medan den i bottnen är betydligt smalare. Bredden rättar sig naturligtvis efter storleken af mannens höfter, och den är gärna icke större än att han nätt och jämt får plats. Kajaken har vanligen en höjd mellan botten och däck af 12 till 15 cm, men framför kajakringen är den ännu några cm högre för att ge plats åt låren och för att man lättare skall kunna komma ner i den. Bottnen är tämligen platt. Framtill och baktill smalnar kajaken jämnt af och löper i bägge ändarna ut i en spets. Den har ingen köl, men är på underkanten i bägge ändarna oftast försedd med skenor af ben, hvilkas ändamål är att skydda
Källa: Project Runeberg ·
