Sida 192
fartyg och segelskutor, trängas med hvarandra, och som i lif och rörelse täflar med Europas förnämsta sjöstäder. Ofantliga summor, hittills minst 200 millioner kronor, ha under de senaste åren nedlagts på denna hamnanläggning, som likväl till följd af det grunda farvattnet och äfven det trånga, besvärliga inloppet i hamnbassängerna aldrig kan blifva en fullgod oceanhamn. Af de stora oceanpostlinierna sända blott få sina ångare hit, och äfven dessa torde snart nödgas upphöra därmed, om de i fartygens storlek vilja täfla med de andra.
Emellertid är skillnaden ofantlig, mot hvad det här var ännu för ett årtionde sedan. Då landade båten midt i floden, så långt borta att staden ännu ej syntes, och där fick man stiga ned i små flodfartyg, som i sin ordning lämnade af passagerarne till roddbåtar. Men ej ens dessa kunde uppnå stranden, utan passagerare och saker sattes på kärror med höga hjul, och genom det leriga, grunda strandvattnet fördes man så ändtligen i land.
Staden med sina närmaste förstäder har enligt senaste folkräkning omkring 650,000 invånare och är sålunda den största på det södra halfklotet, då Rio de Janeiro för visso ej uppnår denna siffra. Äfven i förhållande till denna stora folkmängd har staden en ofantlig utsträckning. Hufvud-gatan Rivadavia fortgår från öster till väster i en rak linie öfver en svensk mil, och längdutsträckningen i andra riktningen utefter floden är, om förstäderna inberäknas, nästan dubbelt så stor. Detta förhållande beror mest på byggnadssättet, i det argentinarne älska att bo i envåningshus, som med en kort fasad åt gatan sträcka sig långt inåt kvarterens midt. Genom en öfvertäckt portgång, tillsluten med en gallerport, kommer man in på gården, »el patio», en rektangulär öppen plats* bevuxen med mer eller mindre välskötta blommor. Rundt kring denna ligga boningsrummen, hvilkas utgångar antingen direkt utmynna dit eller mera sällan till en täckt pelargång.
Detta byggnadssätt lämpar sig ganska väl för ett klimat, så varmt, torrt och vackert, som Buenos Aires’ i själfva verket är, men likväl försvinner det nu hastigt mer och mer. Tomterna äro för dyrbara, de europeiska invåname för talrika; och i stadens centrala delar saknas numera
Källa: Project Runeberg ·
