Sida 18
middagstiden hunnit ett långt i väster sig sträckande band, gaf han order att sätta kursen rätt nordlig. För dem af expeditionens medlemmar, som nu för första gången fingo göra bekantskap med isen i dess rätta hem, erbjöd navige-ringen genom denna strimla tvifvelsutan allt nyhetens behag.
Denna dag var också en sådan, som man endast kan möta i Ishafvet. I öster och nordost syntes i fjärran vid horisontens rand de mörka och dystra konturerna af Grönlands öde kust, det hemlighetsfulla land, som i sitt inre erbjuder forskaren mången ännu olöst gåta. Ej underligt föreföll det oss, att den käcke och oförfärade Davis, då han för mera än 300 år sedan under sökandet efter en nordvästlig genomfart till Kina och Japan en gång ungefär på samma plats, där vi nu voro, fann denna kust framför sig, kallade det nyupptäckta landet »ödslighetens land». I sanning, intet mera vildt och ödsligt landskap kan upprullas för den resandes syn, då han första gången lämnar mera leende nejder bakom sig och vänder fartygets stäf mot norden, än dessa höga, söndersplittrade fjäll, som på afstånd synas stupa alldeles lodrätt ned i det isuppfyllda hafvet och hvilkas hjässa krönes af den mäktiga inlandsisen, hvars blåskimrande konturer skarpt afteckna sig i den klara, genomskinliga luften.
Rundt om oss sågo vi nu isen, hvars fantastiska former erbjuda en mera omväxlande tafla än den lifligaste fantasi kan föreställa sig. Ingalunda må dock läsaren tänka, att vi passerade ett band af verkliga isberg, sådana vi förut mött under vår färd i farvattnen kring New Foundland; af dylika iakttog jag under dagens lopp blott några få. Ej heller forcerade vi s. k. vinteris eller den i de arktiska haf-ven allmännast förekommande formen af is, hvilken bildas hvarje vinter och vid vårens slut ofta hunnit till en mäktighet af 2—3 m, men åter under inflytande af solens strålar under den några månader långa arktiska sommardagen till största delen smälter bort och försvinner. Den is, som regelbundet hvarje år blockerar kusten af Sydgrönland, hör till intetdera af dessa slag; den utgör så att säga ett mellanting mellån båda. Ehuru isflaken aldrig kunna mäta sig ens tillnärmelsevis med de egentliga isbergen i
Källa: Project Runeberg ·
