Sida 20
storlek, äro de dock å andra sidan betydligt mäktigare än den vanliga vinterisen.
Deras väggar resa vig vanligen inemot två meter öfver vattenytan; då haf sisen med 8/9 eller 9/io af sin massa flyter nnder vattnet, kan man sålunda utan öfverdrift uppskatta mäktigheten af denna is, som af de danska grön-landsfararne allmänt benämnes »storis», till 12 å 15 rn. I motsats till isbergen, hvilka ju alla härstamma från inlandsis, som i form af glacierer afbördar sig sitt öfverflödande förråd af is i hafvet, är storisen utan tvifvel bildad i hafvet.
Bland isflaken möter man Öfverallt ett rikt djurlif. Is-hafsfåglar uppträda här i ett stort antal individer, därigenom uppvägande bristen på arter. Den näpna kryckjan eller tre-tåiga_in_åsen följer här som alltid fartyget långa sträckor; i behagliga vändningar ses den vackra fågeln sväfva än med styfva, orörliga vingar i jämnhöjd med stortoppen och med sina kloka, vackra ögon uppmärksamt följa allt, som försiggår på däck, än uuder ett gällt och entonigt skri tumla om i kölvattnet under lek och slagsmål med sina kamrater. Vid drifiskanten ser man också stormfågeln eller mallemuc-ken. Då man för första gången ser honom komma seglande öfver hafsytan med styfva, orörliga vingar och ögonen envist och girigt stirrande ned i vattnet, färdig att uppsnappa allt afskräde, som kastas ut från fartyget, får man ett obehagligt intryck af denna fågel, hvars spökliknande flykt och gråa färg så väl harmoniera med hans fädernehem, det ogästvänliga och dimmiga Ishafvets ödsliga och dystra stränder. De samlas i stort antal, så fort någon säl skjutits eller någon hval harpunerats. Under ständigt kackel och häftiga strider omringa dessa glupska fåglar den döda kroppen för att få sin del af bytet.
En annan i drifisen ej ovanlig fågel är »borgmästaren». Denna är den största måsart i de nordiska hafven, som till och med vet att med kraft försvara sitt rede och sina ungar mot fjällrackans anfall.
Om de nu nämnda måsarterna ej kunna betraktas såsom uteslutande tillhörande drifisfälten, utan tvärtom träffas kanske talrikast ute på öppna hafvet, är detta däremot ej fallet med den tredje i de arktiska hafven ingalunda sällsynta måsarten, ismåsen eller engelsmännens elfenbensmåse,
Källa: Project Runeberg ·
