Tillbaka Read Runeberg

Geografiska skildringar för skolan och hemmet. Del 4. Amerika

Originalsida 68
Originalsida 68
Originalsida 68
Originalsida 69
68–69

Sida 68

till fruktbara hvete- oeh majsåkrar, där små vackra af blomster- och fruktträdgårdar omgifna bostäder lågo liksom kringströdda i landskapet. Boskapen stannar hela sommaren och hösten kvar på de feta betena, och först mot början af vintern indrifves den i för vinden skyddade inhägnader vid flodstränderna, där den vistas under öppen himmel till fram på våren. Snö förekommer sällan och smälter fort, så att djuren icke behöfva lida af köld. Redan i början af april är gräset så långt, att det duger till bete, och då utsläppes boskapen ånyo.

En dag under vår resa råkade vi midt in i en svärm af gräshoppor. Molnen, som vi sågo sänka sig ned mot oss, bestodo nämligen uteslutande af gräshoppor. Dessa djur, som äro hela västerns skräck, uppträda hvart femte eller sjette år i oerhörda svärmar. På senaste åren ha de lyckligtvis ej infunnit sig förr än efter skörden, så att de blott kunnat uppsnappa smulorna från den rike mannens bord, men detta göra de med fruktansvärd matlust. På milslånga sträckor funno vi majsstånden af ätna ända till roten, så att det såg ut, som hade de afmejats med lie. Den största läckerbiten eller själfva majskolfven är lyckligtvis för hård för dem, och den skada, de anställa, är sålunda här vida mindre än i nordligare trakter, där skörden försiggår senare. Gräshopporna flyga ut mot middagen, och vid fyratiden slå de vanligen ned på något fält i stora, täta massor, så att fyra stycken kunna sitta på ett strå, hvilket af tyngden böjer sig till marken.

Vindens gud är oinskränkt herre öfver de stora landsträckor, öfver hvilka vi färdades. Där uppe i bergen stå klipporna i hans väg, men här nere på den ändlösa slätten rasar han som en ursinnig storm, hvilken upprycker träden med rötterna och jämnar husen med marken. Här är han odlingens värsta fiende, och hvarje nybyggare bemödar sig därför att bryta hans makt genom plantering af träd. Detta är en ren nödvändighet för hvarje jordbrukare. Om också amerikanarne i andra delar af sitt land utrota skogen på det mest hänsynslösa sätt, så äro de dock flitiga att plantera på prärierna. Bland träden, som tyckas trifvas förträffligt, ser man oftast lönn, ceder, silfverpoppel samt per-sikoträd; i en ej allt för aflägsen framtid torde här ha upp-

Källa: Project Runeberg ·