Sida 32
4. Förfalskningar af njutningsmedel
32 FÖRFALSKNINGAR AF NÄRINGS- OCH NJUTNINGSMEDEL.
utgifvandet af sämre, med träättika försatta slag för bättre kvaliteer, af hvilka dock endast det sistnämda torde förekomma uti på vår marknad förekommande ättikslag. Halt af träättika igenkännes emellertid såsom nyss nämts. Mineralsyror påvisas lätt genom att försätta ett prof med metylviolett, då vid oförfalskad ättika den violetta färgen icke ändras, med vid närvaro af mineralsyror öfvergår till blågrön eller blå. På halt af koppar eller bly, som kunna inkomma i ättika vid förvaring på olämpliga metallkärl, profvas med vätesvafla, som vid närvaro af nämda metallers salter ger svart fällning. Vanlig bordsättika innehåller 3 à 5 proc. ättiksyra, vinättika 6 à 8 proc., ättiksprit 8 à 10 proc. samt s. k. koncentrerad ättika 50 à 60 proc. och mera. 8
Tobak förfalskas dels genom uppblandning med värdelösa blad såsom af körsbär, rosenblad, hvitbeta, potatis etc., dels så att sämre sorter utgifvas för bättre. Det förstnämda slaget af förfalskningar har dock icke, åtminstone ej på senaste tiden, iakttagits på vår marknad. Tobakens renhet profvas medels mikroskopisk analys. En tobakssorts kvalitet bestämmes af dess arom genom smakprof. Vid cigarrer gifver äfven själfva sättet för förbränningen vid rökning någon ledning. På en brinnande cigarr kan man i den brinnande ändan särskilja fyra delar. Ytterst är askan, därpå kommer den glödande delen, så kolet och slutligen öfvergången från kolet till tobaken d. v. s. det ställe där tobaken förkolas. Ju närmare den glödande, förkolade och förkolnande delen sammanfalla till en linie, ju bättre är i allmänhet cigarren. Vid sämre cigarrer intaga de förkolade och förkolnande delarna större rum. Vid snus har man att särskilt taga hänsyn till förekomsten af giftiga metallföreningar, inclusive bly härrörande från blyhaltigt tennfolieomslag. En halt af sistnämda slag har visat sig kunna hos snusare framkalla symptom af kronisk blyförgiftning.*)
*) Rörande tobakens fysiologiska värkningar, förbrukningens storlek etc. hänvisas till n:r: 62—63 af Verdandis småskrifter: »Om tobak» af prof. C. G. Santesson.
Källa: Project Runeberg ·
