Förfalskningar af närings- och njutningsmedel

36 FÖRFALSKNINGAR AF NÄRINGS- OCH NJUTNINGSMEDEL.

denna uppfattning. Den ursprungliga definitionen på konjak, innefattande, att den skulle vara beredd af sprit, som erhållits genom destillation af vin, äger sålunda nu mera föga allmängiltig betydelse. Utom fabrikanternas vinstbegär torde till detta förhållande hafva bidragit svårigheten att erhålla äkta konjak i tillräcklig mängd och till så billigt pris, som allmänheten önskar, och så har man, då införandet af ett nytt namn för den nya varan ansetts för svårt, föredragit att behålla ett gammalt namn och därunder inskjuta andra saker, än hvad detta ursprungligen innebar. Så har det för öfrigt gått med mera än ett varuslag.

Ett förfarande vid våra dagars konjaksfabrikation är att utspäda den äkta varan med sprit med eller utan tillsättande af essenser och färgämne. Öfta användes härvid s. k. rancio, som beredes sålunda, att sprit får digerera längre tid med hyfvelspån af friskt ekträ. För färgning är sockerkulör ett mycket användt medel. Konstgjord konjak göres af sprit och konjaksolja eller konjaksessens, pomeransblomolja, galläpplen, vanilj, bittermandel, violrot 6te. ete. i de mäst växlande förhållanden. Ett autentiskt konjaksrecept må anföras: 120 gram konjaksessens (fås genom att lösa oenanteter i sprit i förhållandet 1 : 6) och 6 gram violessens lösas i 10 kilogram ren sprit af 90 volymprocent alkohol; vidare kokas 60 gram johannisbröd och 45 gram russin med 5 liter vatten, lösningen filtreras och fogas till spritlösningen; genom sockerkulör bibringas den önskade färgnyansen. Och så — är konjaken färdig! Tillsats af svafvelsyra, som halft skämtsamt talas om man och man emellan, har icke påträffats i någon konjak i allmänna handeln, men väl oren, starkt finkelhaltig, “rafflande“ sprit. I allmänhet vill dock ett flertal af publiken hos oss ej hafva allt för “stark“ konjak, hvilket blir ett för konjakshandlaren troligen ej ovälkommet skäl att göra den mera “mild“ genom — utspädning. Alkoholstyrkan hos svenska marknadens konjaksprof har genomsnittligt varit inemot 50 volymprocent. Att “konjak“ sålunda numera fabriceras äfven uti de icke vinproducerande länderna, och Sverge därifrån ej undantaget, är sålunda ett faktum, som ju möjligen kan ses från olika sidor. Att konstgjord konjak emellertid på etiketterna angifves som “äkta fransk cognac“ och att man t. o. m. gått så långt