Sida 6
2. Fredsföreningarna och världsfredskongresserna
& VIRTEI TD SORTERAT Vf oda dh Sa Vr ARR NRA
ARNE
6 , FREDSRÖRELSEN.
tvistefrågor. Bägge föreningarna äro ifriga broschyr- utgifvare och agitera bittida och sent; de sträcka sitt in- flytande ända in i parlamentet, där några af deras mäst framstående ledare, t. ex. John Bright, haft säte, och söka äfven att invärka på de styrande genom att an- ordna stora demonstrationsmöten och adressrörelser vid lämpliga tillfällen. Vid konflikten mellan England och Portugal -angående deras afrikanska kolonier, då såväl
parlament som tidningspräss stodo nästan alldeles lik-
giltiga gent emot lord Salisburys brutala ultimatum, sam- mankallade de engelska fredsföreningarna en större kon- ferens i London, där de påminte regeringen om dess skyldigheter enligt Kongo-akterna "), och brakte till stånd en adress, undertecknad af 16 fredssällskap, äfven utom England, hvilken öfverlämnades till regeringen.
I Frankrike finnas 8 fredsföreningar, hvaribland den mäst betydande ledes af deputeraden (ledamoten af franska riksdagens andra eller ' deputeradekammare), mnational- ekonomen Frédéric Passy. Ofver såväl Frankrike som Schweiz sträcker sig en mycket stor fredsförening, Ligue Internationale de la Paix et de la Liberté (Internationella freds- och frihetsligan). Denna förenings betydelse har legat i dess årsmöten, hvilka alltid hållits i någon schweizisk stad, och till hvilka föreningen äfven gästfritt öppnat sina dörrar för ombud från andra fredsföreningar äfvensom för inträsserade privatpersoner. Vid dessa årsmöten, som sedermera aflösts af de allmänna världsfredskongresserna, har fredssakens teori diskuterats med större grundlighet än inom någon annan förening. |
I samtliga öfriga europeiska stater (med undantag af Ryssland) finnas en eller flera fredsföreningar; särskilt hafva de ftalienska föreningarna visat sig värksamma och åstadkommit ganska mycket godt. Deras förste ledare, Mancini, blef sedermera minister och lyckades under sin regeringstid få in skjiljedomsbestämmelser i alla då af- slutade handelstraktater mellan Italien och andra länder; den senare ledaren, deputeraden Bonghi, är äfven be- kant såsom en mycket oförskräckt förkämpe för fredssaken.
”) Kongo-akterna är en traktat, afslutad vid den diplomatiska kon- gressen i Berlin 1885, enligt hvars $ 12 stormakterna förbundit sig att låta möjliga koloniala tvistigheter dem emellan afgöras medels skiljedom.
Källa: Project Runeberg ·