Sida 37
SLUTORD..
12. Slutord,
När det gäller en saks genomförande i det praktiskt- politiska lifvet, är det ej nog, att man kan visa, att denna sak i sig själf är god; man måste också lägga i dagen, att den i någon väsentlig mån är bättre än det vi redan ha. Med afseende på fredssaken och dess genomförande är det nog ingen ötverdrift att säga, att den civiliserade mänsklighetens stigande känsla af omöjligheten att fort- sätta längre på den väg vi nu vandra kommer att z sista hand bli af större betydelse, utöfva större inflytande än alla bevis för skiljedomsprincipens förträfflighet.
Jag skall ej här inlåta mig på detaljer angående stormakternas krigsbudgeter och de af krigen förorsakade statsskulderna, bland annat af det skäl, att man när allt kommer omkring får så liten upplysning om värkliga sak- förhållandet genom en sådan statistik, såvida man ej är fackman på det statistiska området. Siffrorna äro helt enkelt för stora. Vi ha ingen riktig föreställning om hvad de innebära och kunna därför ej riktigt bedöma dem. Jag skall endast anföra ett par proportionstal, hämtade ur en liten engelsk skrift i ämnet, införd i Revons bok och efter hvad man tror författad af en ung engelsk diplomat, hr Dering, på uppdrag af lord Salisbury och i afsikt att påvärka tyska kejsaren till förmån för allmän afväpning. Författaren bevisar här med oveder- läggliga siffror att på 6 år (1882—1888) hade befolknin- gen i Frankrike, Tyskland, Österrike, Ryssland, Italien och Spanien tillväxt med 5 å 6 proc., medan skatterna höjts med 9—15 proc., dessa länders samlade skuld ökats med 10—36 proc. och räntorna å denna skuld med 13— 30 proc. Den enorma skuldsättningen har ändå ej varit tillräcklig att balansera utgifterna; vid slutet af 1888 upp- gick det samlade deficit å de sex ländernas budget till öfver 1 milliard (500 millioner). Vidare ådagalägges i. samma skrift, att tillväxten är förorsakad väsentligen af militärbördorna, hvilka under dessa 6 år växt med 23 proc.
