Sida 12
12 : FREDSRÖRELSEN.
till hinder, t. ex. mellan Förenta staterna och Frankrike, Förenta staterna och Italien, Förenta staterna och Spa- nien. Dessutom anbefalde konferensen intagande af skilje- domsbestämmelser i alla kommersiella och andra traktater mellan länderna.
Sedan dess ha hållits parlamentariska konferenser i London 1890, i Rom 1891 och i Bern 1892. På dessa konferenser ha väsentligen samma saker underkastats för- nyad pröfning; medlemmarna ha förbundit sig att föra fredssakens talan, hvar i sin nationalförsamling, och man har beslutit upprättandet af parlamentariska komitéer i hvarje land. Dessa komitéer komma antagligen längre fram att skicka delegerade (ombud) till konferenserna, i stället för att som nu de för saken inträsserade parlaments- ledamöterna resa som enskilda personer. Likaledes har man beslutit upprättandet af ett särskilt generalsekretariat.
Från konferensen i Rom är att anteckna, att med- lemmar af tyska riksdagen då för första gången infunnit sig under ledning af riksdagens vice president hr Baum- bach. Antalet parlamentsledamöter, som hade låtit in- skrifva sig vid kongressen i Rom uppgick till 661.
5. Fredssaken i nationalrepresentationerna.
Det är klart att vi här ej kunna genomgå fredssakens historia i alla länders parlament; utom de skandinaviska länderna anknyter sig största inträsset till sakens behand- ling i Amerika, där den såväl först upptogs som också förts längst, ja till och med delvis förts till slut.
Fredssaken kom till behandling i ett af Förenta sta- ternas parlament redan 1835; ett förslag att taga skilje- domsidén under närmare öfvervägande framkom och an- togs äfven af bägge kamrarna i staten Massachusetts. År 1837 braktes saken inför Förenta staternas förbunds- parlament, kongressen, och stäldes under pröfning af ko- mitén för utrikes ärenden, där den dock ej lyckades
vinna gehör. Ett liknande förslag af år 1839 blef ej ens behandlat.
