Sida 11
DE INTERPARLAMENTARISKA KONFERENSEENA. 11
bh
4, De interparlamentariska konferenserna.
År 1887 framlämnade en deputation af engelska parlamentsledamöter till presidenten för Förenta staterna en adress, undertecknad af 233 medlemmar af under- huset och 36 af öfverhuset, och uttryckande en önskan om, att en permanent (ständig) skiljedomstraktat måtte komma till stånd mellan England och Förenta staterna. Samtidigt pågick en liknande rörelse i Frankrike. En adress rörande önskvärdheten af att träda i underhandling med Amerika, undertecknad af 112 deputerade och 16 senatorer, öfverlämnades till regeringen, och i april 1888 fattades beslut i deputeradekammaren till förmån för detta förslag. Den amerikanska kongressen beslöt den 13 juni 1888 att bemyndiga presidenten att börja underhandlingar med de europeiska staternas regeringar om skiljedoms- traktaters afslutande mellan dessa stater och Amerika.
Med anledning af dessa parallelt gående rörelser i England och Frankrike kommo en del engelska och franska parlamentsmedlemmar öfverens om att sammanträda till ett möte i Paris hösten 1888. Så skedde, och den 31 oktober 1888 beslöto dessa parlamentsmedlemmar att nästa år hålla en större konferens i Paris, till hvilken alla länders parla- mentsledamöter skulle inbjudas. "Den 31 oktober är en historisk dag'', skall Gladstone ha utbrustit, då underrät- ' telsen om denna dags beslut nådde honom.
Konferensen i Paris, den första interparlamentariska konferensen, beslöt att göra dessa möten till en fast insti- tution. Man beslöt att hålla ett sammanträde om året i någon hufvudstad och organiserade för mellanperioderna en fast komité, hvilken utom att ombestyra de nödiga administrationsåtgärderna också skulle hafva till uppgift att vid uppstående missförstånd mellan två eller flera stater upplysa allmänna opinionen om sakens värkliga innebörd. Utom dessa organisatoriska beslut, fattade kon- ferensen också resolutioner, i hvilka den på det varmaste rekommenderade afslutandet af permanenta skiljedomstrak- tater, till en början särskilt mellan sådana stater, hvilka icke hade något mellanhafvande, som härför kunde vara