Sida 8
Inledning
ï------------------------------------------------------------------------ ^ och bad med munnen full af drufvor: — Fader säg! Från värld till värld i segertåg du rastlöst drager. På Mars, som flämtar bakom oss med gulröd dager, blef nyss du hälsad. Framför dina fotter steg ett glädtigt släkte skönt och härligt utan like samt gaf åt dig, du väntade, sin värld till rike. Jag ser en annan stjärna nalkas i vår väg. Hvad har hon brutit? Vägra änglarne att bära? Skall stum du vända från en värld du kom så nära? I vemod skymdes faderns evigt klara blick. Ett ängsligt sorl af andar lik en frostvind gick så långt, som rymdens ljusbeprydda bågar hvälfde, och änglarnes kring bärstoln höjda vingar skälfde. Då tryckte Kristus smeksamt stilla i sin famn sin tvillingbroders hufvud, som han strök med orden : — Den bleka gnistan, som du skönjer, heter jorden, men änglarne få icke nämna hennes namn. Hon söker väl fullkomligheten men förhärdar med underliga påfund lika fullt sitt sinn. Hon hör ej ännu till de elfva tusen världar, i hvilkas städer ren vår fader tågat in. — 4-
Källa: Project Runeberg ·