Sida 149
VI. Sardanapals bål
och mynt rullade öfver golfvet och en bild, formad af grumligt rödaktigt glas, sprang rasslande i bitar. Midt framför stockhusets skumma ingång be- gränsades gården endast af en låg stenkant, från hvilken de många druckna ögonen sågo ned öfver den milsvida brinnande staden. Men ännu i sin förvirring darrade alla närvarande inför sin herres blick och ordnade sig i rad med korslagda händer. Vid stockhusets tröskel stannade de svarta etiopi- ska evnukerna med gisslet på skuldran, och bakom Sardanapal framträdde sju gråklädda ohyggliga skepnader. De voro helt och hållet höljda i kåpor af grå säckväf, hvilka vid marken voro utspända kring vida bamburingar. På vänstra axeln buro de en grå säck, som var så packad med halm, att de hvassa gula stråna här och hvar stucko ut genom tyget. I högra handen flämtade en kådsticka. Dansande steg Sardanapal och hans följe öfver tröskeln. Handtrummorna ljödo, och smittade af de dansandes yra jublade alla munnar så högt, att intet öra längre uppfattade den aflägsna förstörelsens dån. Inbillningens stormväder fyllde andens segel och ryckte allt mot undergången och evigheten, mot en odödlig död, som skulle stå ristad på min- nets högtidsbägare, när den i sena år vid eldarna gick laget rundt.
Källa: Project Runeberg ·