Sida 154
VI. Sardanapals bål
svedda fjädrar sprungo kacklande utefter marken, och svartfåglarna sutto redan med sträckta halsar i rad utefter taklisterna och väntade en måltid. Från sin gungande bår såg Hans Alienus till- baka öfver Ninives förstöring. Han höjde sin hand, och läpparna rördes utan att tala, men väpnaren, som betraktade honom, utfrågade hans tankar. Då svarade han: — Jag tänker på mitt lif. Jag har vallfärdat genom århundraden hän mot det förflutna, och när jag ändtligen stod framför detta förflutna, såg jag ljuset slockna i min lykta. Då förbrann min ung- dom på Sardanapals bål.
Källa: Project Runeberg ·