Read Runeberg

Hans Alienus: II. Hades

Originalsida 170
Originalsida 170
Originalsida 170
Originalsida 171
170–171

Sida 170

VII. Hans Alienus uppsöker Pontius Pilatus i Jerusalem

-f« I I blacka grå, det medelmåttiga, det försiktiga, som talar med dubbla tungor och nickar ja åt alla si- dor. Sanningen är, när allt kommer omkring, just det, som snillet i två fall af tre med de mest vin- nande ord ställer på hufvudet. Låt henne då trona på hufvudet, om det kläder henne bäst. — Låna mig ett ögonblick din vaxtafla. Här står ju redan hvad jag vet om sanningen, efter här ingenting står. Pontius Pilatus höll en stund vaxtaflan mellan sina händer och betraktade den samt återlämnade den därefter och ledsagade med värdighet sin gäst ända till villans tröskel. — Våra många ord, — sade han, — börja blifva bugande och tråkiga och äro därför förmod- ligen sanna. Jag vågar ej inbjuda dig till min måltid, ty vi skulle komma att säga så många sanningar, att vi somnade framför kryddvinet och oliverna. 170

Källa: Project Runeberg ·