Sida 185
X. Mejseln
Hans Alienus svarade med samma harmlösa vänlighet:
— Jag har aldrig sett era bilders öfverdrifna muskler på någon människa. Era bilder äro jämt lika litet eller lika mycket natur som förädlade trädgårdsblomster. Era bilder visa ej människokroppen, utan det som människokroppen önskar.
— Kanhända. I hvilket fall som helst är det i dag för varmt att arbeta. Låt oss hellre gå in i rotundan och fördrifva tiden med samspråk.
De andra hvitbröderna gillade förslaget, och alla lämnade snart gården samt satte sig på golfmattan inne i rotundan. Hvar och en begynte nu framställa sina meningar om skulpturer, granska, undersöka och förklara, och detta beredde dem en sådan förströelse och ett sådant nöje, att de först sent på natten kommo sig före att skiljas och gå till hvila.
Men när Hans Alienus nästa dag stod vid leran, voro hans händer famlande och osäkra, och han ändrade och försämrade i stället att fullborda. Äfven nästa dag blef den förra lik, och om aftonen funno bröderna honom sittande i gräset utanför dörren ensam och svårmodig.
— När jag förr betraktade den afklädda modellen, — sade han, — såg jag hans kropp stå
Källa: Project Runeberg ·