Sida 200
XI. Hans Alienus blir romersk kejsare
stannade nedanför AIienus Augustus, och han kunde nå bystens hjässa med sin hand. I detta ögonblick gaf en aflägsen pipa ett i hemlighet öfverenskommet tecken, och samtidigt drogo åskådarne de vapen, som de haft dolda under kläderna. Från alla sidor pekade mot honom ny- slipade svärd, och alla munnar ropade med en stämma: — Följer du ännu Roms och din ungdoms gud eller förnekar du honom? Alienus Augustus lutade sig framåt och slet undan duken, som höljde bilden. Han reste sig icke åter till sin fulla längd utan stod djupt böjd med ögonen riktade på bildens glatta drag och händerna knutna om mantelsnib- barna. — De tjocka läpparna, som endast njuta och befalla! Den smala pannan, kan den rymma tan- kar! Har hon, som föddes ur den pannan, vänt lansen mot sin egen far? Dog Jupiter, då han blef barnföderska? Detta hufvud är ej längre för mig, hvad det var i min ungdom. Det är du, Minerva, du faderdråperska, som lockar mig att betrakta det blodfulla lifvets hufvud med dina elakt blåkalla ögon. Likt elden förtär du det, som skän- ker dig lifvet. Din fula nattfågel är blind på ljusan 200
Källa: Project Runeberg ·