Sida 201
XI. Hans Alienus blir romersk kejsare
dag. Det är du, som kallas arbeterskan. Det är du, som naken narrar Teiresias att smyga efter dig till badet och sedan slår honom med blindhet, så att han icke längre kan se det lustiga lifvet, som ute i solskenet går förbi hans dörr, icke leka och dansa med de unga. I stället skänker du honom vetandet, afspeglingen. Gif mig åter min ungdoms okunnighet och låt mig med stolthet bära den inför ett släkte, som skräpper om sitt vett. Gif mig åter den stund, då jag bekymmerslös satt i Abu- Rasaks gödselstack och spelade stenpärla. Jag genomlefver hela människosläktets saga i mig själf. Hvart pulsslag har varit en dag. Men du skulle ej ha öfvermannat mig, hade jag ej varit en son af det kommande nittonde århundradet. Då han med detta gälla rop nu förrådde sin härkomst, slocknade i detsamma såsom det var förutspått hans makt öfver skuggorna. Blekheten sken fram under hans ansiktes sol- bränna, och då han lyfte strålkronan från sitt hufvud, kramade han de mjuka gulduddarna så hårdt, att de kröktes ända till dess kronan liknade en taggig tistel. Under förbannelser och klagorop från åskå- darebänkarna samlades uppe i luften giganterna till ödeläggelse. Som ett svart oväder med moln- ■f I
Källa: Project Runeberg ·