Sida 203
XI. Hans Alienus blir romersk kejsare
hvilkas sprängda järnkrampor blänkte i skymnin- gen, hängde liflösa människokroppar med armarna ännu lindade om de fat och prydnader, hvilka lifvet haft kärt. Vida i tystnaden hördes det svaga hviss- lande, hvarmed svartfåglarna lockade hvarann medan de hackade i liken. Hemskt och underifrån som från dödsriket steg kvällsskenet öfver de sju kullarnas med ruiner täckta öar. Högt ofvan murkanten af en ramlad sal, i hvilken Tiberius fordom gaf gästabud, reste sig ännu Laokoongruppen, den af Minervas ormar kväfda mänskligheten, mörk af sin egen skugga, och med sina förvridna ansikten hopplöst vända mot den döfva rymden. Omgifven af förödelsen satt Alienus Augustus på sin tronstol. Giganterna hade trötta kastat sig framstupa på de upptornade stenarna bakom honom med de knotiga armarna korslagda under hakan och vingarna hopdragna utefter ryggen samt betraktade honom med sitt röda öga. Hans syner buros icke längre af förnuft. De mörknade till skummaste vanvett. Han började halthögt berätta likgiltiga händelser från sin tidi- gaste barndom och skrattade klart. Han sade sig se sin ålderstigne fader hvithårig sitta under en risig idegran och skära en docka af ett barkstycke. 203
Källa: Project Runeberg ·