Sida 206
XII. Hans Alienus blir gud
t — Yi stå vid utgången till ofvanvärlden, — svarade han, — men hennes middagsstjärna före- faller mig blek mot fordom. Och, Tuklat-Nirgal ! Hvad skulle det också båta dig att gå dit ut? Där måste du bli daglönare för att kunna lifnära dig. Vill du bli slaf, du som varit fri?------- Efter några hundra år hörde de klang af spa- dar och sågo arbetande män bryta en väg genom dalen, men Hans Alienus drog sig endast djupare in i klyftan utan att tilltala dem. Väpnaren, hvars blod den upphettade inbill- ningen icke gaf någon ro, började dock försiktigt utfråga Hans Alienus om ofvanvärlden, och denne märkte icke, att det var en list. Han lät tvärt om locka sig att i tankarna beskrifvande vandra upp och ned på städernas gator och samspråka vid hushörnen eller vinstugorna med gamla bekanta. Eller också berättade han om skogarna i sin hem- bygd, där nordan hissade gråsegel på viken. Lefde ännu hans gamle far? Stod trädet med augusti- päronen ännu vid hemmets knut? En dag, medan de talade om allt detta, trängde buller af hjul för första gången från den länge sedan fullbordade vägen, och då Hans Alienus gick till utgången, såg han en gul postvagn, framför j hvilken den ena hästen störtat. Kusken ropade 206
Källa: Project Runeberg ·