Sida 27
Inledning
+ ■i. ï Må alla sistra, som hängt öfverspunna af spindelnät, slå takt till mina steg. Må porten öppnas till de sjunkna städer, som skumma sofva i de betesfält, där herden vaktar sina får och tält. Må allt det vin, som göts på säck af läder, till hälsning brädda glädjens höjda kalk hvar gång jag träder öfver tröskelbalk. Må alla Ninives begrafna smeder med verktyg öppna hvarje skrin och skåp, där skatter hopade med list och dråp, försvunna multna bakom järn och bräder. Må sist sin svepduk Hades’ skuggor lyfta och leda mig till bords och tankfullt dryfta vid lägerelden kära sägners ord: fiât upp din dörr, du graf, du underjord! — Kring gården ljöd ett sorl af silfverklara och muntra skratt från danserskornas grupp. Och dåren, som de skrattat åt, steg upp, och långt i öknen han försvann allena. 4- 27
Källa: Project Runeberg ·