Sida 38
I. Hades
länge sedan blåsts bort ur världen, och på gatan fördes under en grönhvälfd tyghimmel ett brudpar, hvilkas efterkommande intill hundrade ledet redan varit grafsatta och förintade utan att ens lämna några benknotor eller en fingerborg aska eller minnet om sitt namn. Under de fyra cypresserna på fisktorget baktalade en halt kvinna sin franka med samma ord, som hon brukade då hon fordom- tima stod på detta ställe, och i högtemplets förhall sjöngo gossarne vid prästskolan samma svårmodiga sång, med hvilken de i det förflutna hälsat guds- belätet just vid samma timme af denna återupp- ståndna morgon. Hans Alienus kastade facklan i floden, ty lågan brann redan i skaftet. Då väcktes han ur sina tankar och sin glada förundran af en barsk stämma. En groflemmad och undersätsig gubbe med kroknäsa och breda svarta ögonbryn stod vid vatt- net ett stycke från honom framför spillrorna af en sönderslagen tegelkruka. Den gamle, som endast var klädd i en brun fotsid skjorta, slog mot honom i luften med sin långa rödmålade staf, hvars knapp hade form af en skalbagge. — Förbannelse öfver dig, eho du är! — stam- made han rystande af harm. — Du kastade oför- modadt en ännu glödande fackla i floden framför 38 4
Källa: Project Runeberg ·