Sida 39
I. Hades
f- mig och skrämde mig, så att min svaga hand tappade krukan, hvilken jag just skulle lyfta på hufvudet. Hvad menar du att mina kvinnor skola säga? Du vet hur kvinnor äro. Mannen hade djupt mål och otydlig tunga, och hans språk var ovigt och tungt som ämnadt att med svårtydda skriftecken inhuggas i klippan, men Hans Alienus kände sig genast erhålla förmågan att förstå och tala det. — Skall du hälsa en främling med förebråel- ser? -— sade han. — Vore du en rättskaffens man, berättade du mig i stället namnet på den stora staden, som förvånar mig genom sina ringmurars utsträckning och sina många tandade torn. — Hvarifrån utgick din fard, efter du icke känner den stad, som ligger i världens midt? — sporde den gamle. — Vet du icke att du står framför Babilu? Af musselskalen på din dräkt förstår jag, att du är en kringvandrande snäck- skärare, som belägger möbler med pärlemor, men min sönderslagna kruka kan du icke göra hel, mina kvinnors ordström kan du icke afleda. — Räck mig en väns hand, om jag likafullt skulle kunna narra dina kvinnor att jubla öfver den sönderslagna krukan, — sade Hans Alienus, värmd af glädje öfver att endast hafva några tim- 39
Källa: Project Runeberg ·