Sida 42
I. Hades
bara på det sättet, att kvinnorna få ropa: Hade vi icke rätt, hade vi ieke rätt! Då blir det ingen träta af. — Du besitter mer förstånd än man brukar finna hos en snäckskärare, — svarade gubben och lade sin skrumpna hand på hans axel. — Det är första tecknet på visdom att kunna handskas med kvinnorna, ty de äro halfva världen. Vill du stanna hos mig och blifva min träl? — Det vill jag knappast, — svarade Hans Alienus, — men låt mig bo hos dig som en fri man och hjälpa dig i dina sysslor. Därvid blef det, och de båda männen gingo samtalande upp mot huset, förföljda af kvinnornas stojande löjen. Men timmarna i Hades, i grottornas instängda fukt, hade fyllt lemmarna med en kyla, som sol- skenet icke förmådde drifva bort, och Hans Alienus hackade tänder. Då drog den gamle af honom kläderna och bäddade honom ända till armvecket i en stack med värmande kamelspillning samt be- fallde sina tre döttrar att hålla honom sällskap. De lydde motslräfvigt och fortsatte en lång stund att gycklande munhuggas om krukan, men häm- tade slutligen ur kojan en träskål och några kulor
Källa: Project Runeberg ·