Read Runeberg

Hans Alienus: II. Hades

Originalsida 83
Originalsida 83
Originalsida 82
Originalsida 83
82–83

Sida 83

II. Hans Alienus äktar fyra hustrur samt anför Babylons härskara

där jag går fram? Jag hittar endast vemod på botten af allt, ty jag vet att en gång skall jag åter ryckas från er och vakna upp bland dem, undan hvilka jag flytt. Han betraktade henne sorgset i skenet från tegellampan, som stod halft nedsjunken i sanden, och hvars låga tynade i draget. Med ens flög en glans öfver hans ögon och hans gamla hetsiga munterhet stod åter i flamma. — I det längsta skall jag väl ändå låta fåg- larna svälta, — utbrast han. — För er, döttrar af Babylon, är det en glädje att dräpa fiender, men mig är det en dubbelt större glädje att tolf gånger om dagen kunna kasta mitt eget hufvud för mina fotter och säga till det: Ser du att jag är din öfverman, att jag icke är det jag är utan det jag önskar! Han vinkade Sammuramat och strök glädtigt molnen från hennes låga panna. — Märker du icke, att jag ej gör någon skill- nad mellan er? Om jag särskildt längtar efter din yngsta syster, så är det väl därför, att hon är borta och endast talar till mig i min inbillning. Låt oss vara glada och spela stenpärla om den påse med mynt, som din fader gaf mig i arf. Han satte sig vid tältets ingång mellan sina 83

Källa: Project Runeberg ·