Sida 89
III. Sardanapal
— Gräsänkor! Gräsänkor! Köp af mitt vin! Det besitter den förvånande egenskapen, ni dygdiga fruar, att lindra saknaden efter en älskad man. O fruar, köp hela tunnan ! Köp den af en fattig stackare. Den är kvistig och grof, men väl på er gård skall den sprida lycka liksom kamelens spin- ning kastad på elden sprider den sötaste vällukt. Träluckorna öppnades skrikande på alla sidor om gatan, och skrattande ansikten betraktade tun- nan. Men då väpnaren icke tröttnade att ropa, utan i stället bad allt mer bevekande, blefvo åskå- darne nyfikna, och många af dem gingo ned och gläntade på porten. I ett hörnhus öppnades till sist porten af en gråhårig gammal kvinna, som stannade på trö- skeln med händerna knäppta: — Ack! — stammade hon. — Min man är i fält. Han är den främste, den modigaste af alla. Hur mycket begär du för tunnan? — Fem silfvermynt. Hon skakade missförnöjd på hufvudet. Huset midt emot ägdes emellertid af en mycket rik köpman, som för tillfället var på resor väster ut ända till hafvet. Sarahat, hans unga gräsänka, som alltid med afundsjuka hörde det allmänna lofvet öfver grannkvinnans man, förstod strax att 89
Källa: Project Runeberg ·